Published 2018-11-12
Ändrad 2019-02-04

Marianne har lidit av förmaksflimmer i mer än 25 år. ”En dag gick jag till en allmänläkare för hjärtklappning. Jag fick remiss till en hjärtläkare, som talade om att jag hade förmaksflimmer.” Två år senare förstod Marianne att det var något mer som inte stod rätt till.

Kollapsade vid ingången till sjukhuset

Ungefär två år efter att Marianne hade fått sin diagnos kände hon hur hjärtat plötsligt började slå mycket snabbt. Hon kollapsade vid ingången till det sjukhus där hon brukade arbeta och fördes genast till kardiologiavdelningen för defibrillering. ”Från och med då blev jag tvungen att börja ta läkemedel, något som jag aldrig hade behövt tidigare. Det här påverkade mig enormt.”

Otillräcklig dos av blodförtunnande medel

I början besökte Marianne AK-mottagningen varannan vecka för att ta blodprov så att blodets koagulationsvärden kunde mätas. Dosen anpassades baserat på resultatet. ”Jag lyckades göra detta i två år och sedan sa jag att jag inte ville göra det längre.” Hennes läkare ordinerade ett annat blodförtunnande medel.

Men 2007 fick Marianne en stroke. ”På väg hem i bilen såg jag plötsligt alla möjliga fina färger på himlen. När jag kom hem matade jag hunden mycket tidigare än vanligt.” På den tiden arbetade hennes man som sjukvårdare, och han märkte att något inte stod rätt till. ”Mitt tal lät allt konstigare och jag kunde inte röra händerna ordentligt.” Hennes man kontaktade allmänläkaren, men dessvärre var det för sent för att förhindra permanenta skador.

Vet du när du behöver tillkalla hälso- och sjukvårdspersonal för en person som tar blodförtunnande läkemedel?

Ladda ned checklistan

Stroken vände allt upp och ned

Stroken vände allting upp och ned i Mariannes liv. Hon är mer glömsk, blir fortare trött och hennes känslor är avtrubbade. ”Min personlighet förändrades utan att jag ens märkte det. Min man tycker att jag inte längre är den kvinna han gifte sig med.” Hon har inte många synliga tecken på stroke, vilket innebär att de runt omkring henne ofta inte märker förändringarna. ”De tycker att det är konstigt om jag tackar nej till alkohol eller vill gå hem tidigt. Min man förklarar sedan situationen, och då brukar de vara förstående.”

Marianne har sedan dess också genomgått en ablation, men hennes förmaksflimmer har fortfarande inte försvunnit. ”Ibland känner jag av hjärtklappningen redan klockan fyra på morgonen så att jag vaknar av det. Varje gång jag upplever en sådan här episod oroar jag mig för att en blodpropp ska bildas.”

”Jag vill få utförlig information av min läkare”

Marianne är medveten om behovet av blodförtunnande medel, men hon är också orolig för riskerna. Hon försöker dock att inte låta oron ta över helt. ”Jag vet att många framsteg har gjorts inom blodförtunnande medel på senare tid. Det finns olika typer av blodförtunnande medel och det är bra att veta vad för- och nackdelarna är. Jag hade gärna sett att min läkare hade informerat mig om att det fanns andra alternativ än det blodförtunnande medel som jag tog i början.”

Känner du igen dig i den här berättelsen eller har du fler frågor om förmaksflimmer? Kontakta din läkare.

”Jag hoppas att det där blåmärket inte blir en intern blödning”

Marianne har förändrats mycket sedan hjärnblödningen, det har också hennes dotter Susan märkt. ”Mamma blir fortare trött, är glömsk och visar inte lika mycket känslor.” Marianne tar blodförtunnande läkemedel för att minska risken för en ny hjärnblödning. Därmed ökar risken för inre blödningar. ”Mamma fick nyligen en blödning i ögat. Normalt sett skulle man nog inte oroa sig så mycket över det, men nu blir jag förstås mycket oroligare. Jag bad henne hålla noggrann koll på det, och som tur är tar hon det också på allvar.” Susans mamma bokade snabbt tid hos sin läkare: ”Blödningen är borta nu, och det gör mig lugnare.”

Vet du när någon som tar blodförtunnande läkemedel ska söka vård?

Ladda ned checklistan

Läs fler patient berättelser